Direktlänk till inlägg 15 november 2009
Idag var det fjärde och näst sista träffen med de små skogsknopparna. Känner redan nu att det kommer kännas tomt att inte hitta på något i nästa månad. Kanske jag och dottern kan göra något de tre månaderna, som inte kommer vara regelbundna träffar på. Någon mer vill kanske hänga med då naturen är ju full av upptäckter även under vintern.
Idag hade en av skogsknopparnas föräldrar glömt att det var träff så gruppen blev mycket liten. Men det gör inget, huvudsaken är man kan när man kan. Vi började med att räkna barnen och sjöng en liten namnvisa och så gick vi till samlingsstället på kolonin.
Vi ställde ryggsäckarna och började sedan leta efter vår lilla vän snigeln. Men ingen snigel fanns på plats så istället hälsade vi på en daggmask och en skalbagge. Vi hade tyvärr ingen sång att sjunga för de små liven så vi gick vidare för att leta efter Lilla Knopp. Det blev inget foto av jordlöparen, den sprang snabbt iväg nämligen. Men daggmasken var inte lika snabb.
I grästriangeln låg Lilla Knopp gömd, som vanligt under höstlöven, och väntade på att barnen skulle hitta henne. Efter en liten stunds letande hittades hon och då sjöng vi Knoppvisan. För vår "nya" skogsknopp, som var med för första gången idag, var det nytt med Lilla Knopp och hon inspekterade noga den lilla figuren.
Sedan var det dags för dagens tema: Trädets kläder.
Träd har ju inte jackor på vintern, men barken fungerar som en fin dunjacka. Barnen fick titta och känna och lukta på barken på en asp och en björk. Skrovligt, fuktigt och det luktade "skog". Det är förvånande hur mjuk bark kan vara som tex på björken. Inte underligt att man har använt sig av just näver från björk för att göra skålar m.m. Barnen fick ta med sig en liten bit bark från träden också för att kunna klistra upp på ett ark hemma så att de kan känna på barken även sedan även om de är inomhus. På gamla träd och där stammen är som tjockast blir barken väldigt skrovlig och spricker, då kallas det för skorpbark. Bokträden får inte skorpbark utan är någolunda släta livet ut.
TIPS! Det finns en jättefin bok om trädets livscykel under ett år. Fina illustrationer och mycket lättläst. Boken heter "Träden, ett år i naturen" av Irmgard Lucht.
Det var dags för fikapaus efter temat och det var så hungriga små magar som knorrade att vi glömde matvisan idag också . Krubbe stod och väntade på sina matrester efter vår paus. Glömde att skriva att det faktiskt var kvar en korvbit från ännu förra gången, den var riktigt möglig nu, men ändå intakt. Hm, undrar man, vad ÄR det i en sådan korv då?? Pastabitarna var kvar också, som vår gästknopp lämnade förra gången. Det var något oidentifierbart kvar också. Så det mesta i matväg verkar försvinna. Men vad kan det vara i pastan och korvbiten som gör att det inte "försvinner"?
Idag fick barnen träffa Moltas! Moltas är Krubbes kusin och står bredvid Krubbe. Något hängde på grenarna på Moltas, vad kunde det vara? Terminsmärken till varje barn! Att sätta på ryggsäcken om det finns en sådan .
Efter märkesutdelningen sjöng vi en liten hejdåvisa och sedan var det dags att gå hem. Det är märkligt vad en timme går fort. Dottern somnade ganska fort i vagnen på vägen hem. Det är gott att sova efter en rolig förmiddag med skogsknoppargänget.
Nästa gång är det avslutning och dessutom på 1:a advent . Temat blir kanske något om knoppar... eller om ett sömnigt djur .
Samling som vanligt vid dungen - fast idag glömde jag allt bara för att jag var så inne på att introducera ytterligare en skogsknopp. Så när vi hade hittat Lilla Knopp i dungen sjöng vi Knoppvisan och glömde att sjunga hejvisan. Glömt kameran hade ...