Fy fy och fy för regn, men skam den skogsknopp som ger sig, här ska trotsas väder! På regnkläderna och tänk att nästan alla små skogsknoppar trots vädret kom ändå! Modiga barn och föräldrar   .  Det är så klart inte lika roligt att hitta på något utomhus när det regnar. Men de flesta små knoppar verkade inte bry sig så mycket om regnet. Vi samlades och sjöng namnvisan, idag blev det en annan tamburin då kotamburinen hade gömt sig.

Nästa sång var Knoppvisan då vi letade efter Lilla Knopp i dungen innan ankdammen. Tänk förresten, snön hade näst intill försvunnit helt.... vilken skillnad på bara några veckor!

Plask och trask till bordet vid ankdammen. Vi tittade efter talgbollarna, ingen kvar! Några tomma plastomhöljen med snörena i hittade vi. Hm, vad kan det varit för en stor stark fågel som hade kalas på det här?

Gick ganska snabbt in på dagens påsktema: dinosaurieäggletning! Eftersom det snart var påsk fick de små skogsknopparna leta efter dinosauriens ägg, som den hade lagt lite över allt i det höga gräset. Dinosaurien lade ju också ägg, liksom våra fåglar gör idag. Med föräldrarnas hjälp letade barnen efter äggen.

När barnen väl hade hittat sina ägg fick de, som hade med sig, fika lite innan träffen var slut. Den blev lite kortare i och med att vädret inte var så roligt att vara ute i. Man ska inte utmana ödet heller och kyla ner de små för mycket.

Vi tittade efter matrester hos Smaka, men där fanns inget kvar. Några nya bitar banan och bröd la vid där istället. Sen var det dags att säga hejdå, vi gjorde om texten till: Slut för idag, tack för idag, vi har blivit blöta både du och jag, nu är det dags att gå, nu säger vi hej då!

Så var det äntligen dags för de små skogsknopparna att få komma ut i naturen igen! Nu i vår har vi med oss två nya skogsknoppar, ska bli kul att se vad de tycker om det. Märktes att dottern var nyfiken på vad som skulle hända den här dagen och hon ville gärna ha på sig den oranga västen, så nog kom hon ihåg något av det ändå sedan höstens träffar.

Eftersom vintern fortfarande gör sig påmind har alla blivit ombedda att ha med sig pulkor till sina barn. Vi hade dessutom blivit tvugna att ändra samlingsplats då snön är för djup på kolonin. Istället är vi vid ankdammen på Rotorp (Halmstad). Just idag var det inte lätt att ta sig dit dock, det hade töat lite dagen innan men sedan frusit till på natten. Så snön var ganska hal, men de som åkte pulka var nog nöjda ändå.

Vi hade samlats på parkeringen innan vi gick vidare, där fick barnen sina västar och så sjöng vi en namnvisa för att hälsa alla barnen välkomna.

Efter samlingen gick vi mot ankdammen, men vi gjorde ett stopp innan dess. Där var det dags att leta efter Lilla Knopp, som hade gömt sig någonstans i snön. Som tur var hittade en av de nya skogsknopparna Lilla Knopp och vi kunde sjunga Knoppvisan: Små knopparna, små knopparna är gulliga att se x2

Båd ryggsäck, båd ryggsäck och stövlar hava de x2

Å ha ha ha, å ha ha ha, å ha ha ha ha ha x2

Sedan gick vi till fikaplatsen vid ankdammen där vi tittar om det finns några ankor. Det enda vi såg idag var is på dammen.

 Ankorna är nog på Nissan vid bibblan än så länge. Men vi kommer hålla utkik efter både ankorna och andra fåglar, som nog snart kommer att återvända till dammen. Dagens tema var vinterfåglar (så det var synd att inte en enda liten fågel var vid dammen). Berättar lite om vinterfåglarna och att en del flyttar iväg medan andra stannar kvar. De som stannar behöver lite extra mat under vintern. Det var vad vi skulle göra idag, hjälpa de övervintrande fåglarna. Varje barn fick två talgbollar var att hänga upp i en dunge nära bordet. Så får vi se om någon har ätit på bollarna till nästa gång.

Efter bollupphängningen är det fikapaus och vi säger matramsan med fingrarna:

Jag är hungrig, sa Tummetott

Det är jag med, sa Slickepott

Vi tittar i ryggsäcken, sa Långeman

Där finns säkert något gott, sa Gullebrand

Det äter vi upp, sa lilla Vicke Vire

Eftersom vi inte är på kolonin får vi hitta en ny plats att lämna våra matrester på, vi hittar Smaka, som är en kusin till Krubbe. Idag fick Smaka en bit stekt ägg, en brödbit, en bananbit och ett clementinskal. Kan man lämna detta i naturen tro? Vad kommer vara kvar nästa gång?

Vi samlas vid bordet för att sjunga hejdåvisan för det var allt för den här gången. En timme går väldigt fort ibland. Nästa gång är det påsktema med dinosaurieäggletning (lördag 27/3).

Ja inte ännu, men på söndag så är det första skogsknoppenträffen. I vår får vi nog vara vid ankdammen på Rotorp istället eftersom marken är så sank vid kolonin efter vinterns all snömassa. Men det är ingen nackdel, då kan vi ju följa med ankornas och andra fåglars ägglägning och äggkläckning. Kanske det blir en och annan pulkåkning också om vädret och snömänden tillåter.

Tänk så lite det behövs av värme och lite mer solljus, man märker redan nu att träd och buskar bara står i startgroparna för att slå ut och fåglarna börjar markera sina revir med vacker sång - härligt!

Vi ses på söndag!

Så var det då dags för avslutning, känns redan tomt. Men datumen för nästa års termin är bestämda så nu ser jag fram emot den 7 mars för då börjar skogsknopparna igen. Idag fick vi med oss en liten gästknopp, som förhoppningsvis hänger med oss till våren. Idag var gruppen fulltalig och vi började med att räkna barnen och sjunga namnvisan. En liten tamburin gick från vantklädd hand till nästa. Vädret kunde ha varit bättre en förmiddag i slutet av november, sol, vindstilla och ca 7 grader - härligt!

Sedan traskade vi genom lervällingen till kolonin där vi ställde matsäck etc. Vi kollade genast om det fanns någon spindel under plattan - och det var det! Men den smet iväg först och gömde sig i gräset, men vi hittade den och då kunde jag ta upp den så att barnen fick titta närmre på den. Förmodligen var det en vargspindel, det finns ca 55 arter av dessa, som också kallas för jaktspindlar. Vargspindlarna är en av många familjer inom spindlarna. De jagar sina byten och spinner inget nät. Det innebär också att vargspindeln har en god syn. Alla spindlar har två kroppssegment, åtta ben och oftast har de åtta ögon - inte konstigt att de ser bra då  . Spindlar har inget luktorgan så de kan inte lukta sig till sin mat och de har även dålig hörsel. De har däremot en väldigt god känslel när det vibrerar i närheten.Tyvärr var vår spindel för snabb för att fastna på ett foto. Vi sjöng en Höstspindelvisa (Imse vimse spindelvisan):

Imse vimse spindel

nu så är det kallt

hösten har kommit

snart är vintern här

gå nu och lägg dej

sov så gott du kan

våren kommer sedan

då ser vi dig igen

Vi gick sedan för att hälsa på Lilla Knopp, som var gömd under en lövhög - dessvärre var dottern för snabb och hittade henne innan alla hade hunnit komma till platsen. Så jag fick gömma Lilla Knopp igen så att även de andra barnen hade en chans att hitta den lilla figuren. När Knopp var hittade med lite hjälp av föräldrarna kunde vi sjunga Knoppvisan. Idag skulle temat vara "Knoppar som tittar på knoppar" men det ändrade jag i sista sekunden till att barnen fick träffa Kotte. Kotte är en liten tygigelkott med rutiga byxor. Jag berättade att igelkottar brukar gå och lägga sig och sova hela vintern. Därför behövde Kotte lite hjälp från barnen att göra ett fint täcke av löven runt omkring så att han kunde sova riktigt gott. Barnen la ivrigt över löv och Kotte kommer nog att sova jättegott i vinter tack vare detta. Vi får väl se när han dyker upp i vår...  . För säkerhetsskull sjöng vi en godnattvisa för Kotte (blinka lilla stj.visan):

 Igelkotten rund och go

sover i sitt lilla bo

Mycket mask han ätit har

under löven bor han kvar

hela vintern sover han

och till våren vaknar han.

Lite repetition av förra gångens tema (trädets kläder) fick barnen idag. Vi kände på barken på två olika träd. Man såg vilka av knopparna, som var med förra gången,  som kom ihåg det här med att känna på barken, kul   .

Sedan var det dags för lite fika, hoppade medvetet över ramsan idag, de små är så hungriga vid det laget att det inte är läge för att hindra dem mer än nödvändigt från att äta . Det var härligt att solen sken på oss när vi fikade. Krubbe stod och kikade på oss från skogsbrynet. När vi gick dit sedan för att lämna lite rester visade sig att Moltas, det lilla trädet bredvid Krubbe, hade en liten gåva till en av skogsknopparna. Ett litet terminsmärke! Den lilla skogsknoppen var inte så imponerad, men så var han nog lite trött också just då.

Det var vad en timme hade att erbjuda och det enda som var kvar för dagen var diplomutdelningen. Varje barn fick sitt diplom (med ett foto av sig själva, taget någon gång under höstens träffar) och så sjöng vi Hejdåvisan som avslutning.

Det har varit en rolig höst med alla söta små skogsknoppar!

Kolla in här med jämna mellanrum för det kommer nog små tips och annat om vad man kan hitta på fram till mars. Vi ses igen till våren!

Se bara här: redan en knopp på en gren, den bara väntar på varmare väder och längre soligare dagar. Vi kommer hålla ett öga på knopparna och se hur de ändrar sig allt eftersom.

Idag var det fjärde och näst sista träffen med de små skogsknopparna. Känner redan nu att det kommer kännas tomt att inte hitta på något i nästa månad. Kanske jag och dottern kan göra något de tre månaderna, som inte kommer vara regelbundna träffar på. Någon mer vill kanske hänga med då naturen är ju full av upptäckter även under vintern.

Idag hade en av skogsknopparnas föräldrar glömt att det var träff  så gruppen blev mycket liten. Men det gör inget, huvudsaken är man kan när man kan. Vi började med att räkna barnen och sjöng en liten namnvisa och så gick vi till samlingsstället på kolonin.

Vi ställde ryggsäckarna och började sedan leta efter vår lilla vän snigeln. Men ingen snigel fanns på plats så istället hälsade vi på en daggmask och en skalbagge. Vi hade tyvärr ingen sång att sjunga för de små liven så vi gick vidare för att leta efter Lilla Knopp. Det blev inget foto av jordlöparen, den sprang snabbt iväg nämligen. Men daggmasken var inte lika snabb.

I grästriangeln låg Lilla Knopp gömd, som vanligt under höstlöven, och väntade på att barnen skulle hitta henne. Efter en liten stunds letande hittades hon och då sjöng vi Knoppvisan. För vår "nya" skogsknopp, som var med för första gången idag, var det nytt med Lilla Knopp och hon inspekterade noga den lilla figuren.

Sedan var det dags för dagens tema: Trädets kläder.

Träd har ju inte jackor på vintern, men barken fungerar som en fin dunjacka. Barnen fick titta och känna och lukta på barken på en asp och en björk. Skrovligt, fuktigt och det luktade "skog". Det är förvånande hur mjuk bark kan vara som tex på björken. Inte underligt att man har använt sig av just näver från björk för att göra skålar m.m.  Barnen fick ta med sig en liten bit bark från träden också för att kunna klistra upp på ett ark hemma så att de kan känna på barken även sedan även om de är inomhus. På gamla träd och där stammen är som tjockast blir barken väldigt skrovlig och spricker, då kallas det för skorpbark. Bokträden får inte skorpbark utan är någolunda släta livet ut.

TIPS! Det finns en jättefin bok om trädets livscykel under ett år. Fina illustrationer och mycket lättläst. Boken heter "Träden, ett år i naturen" av Irmgard Lucht.

Det var dags för fikapaus efter temat och det var så hungriga små magar som knorrade att vi glömde matvisan idag också . Krubbe stod och väntade på sina matrester efter vår paus. Glömde att skriva att det faktiskt var kvar en korvbit från ännu förra gången, den var riktigt möglig nu, men ändå intakt. Hm, undrar man, vad ÄR det i en sådan korv då?? Pastabitarna var kvar också, som vår gästknopp lämnade förra gången. Det var något oidentifierbart kvar också. Så det mesta i matväg verkar försvinna. Men vad kan det vara i pastan och korvbiten som gör att det inte "försvinner"?

Idag fick barnen träffa Moltas! Moltas är Krubbes kusin och står bredvid Krubbe. Något hängde på grenarna på Moltas, vad kunde det vara? Terminsmärken till varje barn! Att sätta på ryggsäcken om det finns en sådan .

Efter märkesutdelningen sjöng vi en liten hejdåvisa och sedan var det dags att gå hem. Det är märkligt vad en timme går fort. Dottern somnade ganska fort i vagnen på vägen hem. Det är gott att sova efter en rolig förmiddag med skogsknoppargänget.

Nästa gång är det avslutning och dessutom på 1:a advent . Temat blir kanske något om knoppar... eller om ett sömnigt djur .

Dagens skogsknoppstema var Skogshalloween. Egentligen kunde man ha gjort så mycket mer med det temat, men med tanke på åldern på skogsknopparna så höll jag in på inspirationen. Sjukdomar hindrade även denna gången några knoppar från att kunna delta. Men vi fick en liten gästspelare med oss på dagens äventyr vilket var mycket trevligt. Hon kanske hänger med från och med våren (hoppas vi i alla fall ).

Vi började med att räkna barnen och sjunga en namnvisa, sedan gick vi till samlingsstället och ställde våra ryggsäckar. På plats började vi med att leta efter sniglar även denna gången. Det kan var kul att se de små liven fram till dess de somnar inför vintern. Vi hittade en sömnig snigelunge, säkert inte mycket mer än ett år (det ser man på antal ringar på skalet), som försiktigt tittade ut för att se vem som knackade på.

Skogsknopparna tittade på med förtjusning när den lilla snigeln såg sig omkring.

Till dess ära sjöng vi Lilla Snigel - hm, det där med att "akta dig, annars tar jag dig" tål ju att fundera på. Det är många av de äldre barnvisorna jag har tänkt på - de är inte så snälla alltid, vissa av barnvisorna går ju att ändra text på så att de blir mer barnvänliga.

Nästa stopp var vid Lilla Knopps skogstriangel. Där väntade Lilla Knopp på att barnen skulle hitta henne under höstlöven. När hon hittades sjöng vi Knoppvisan. Därefter tittade vi på stammen på ett träd. Där fanns flera olika sorters mossa och även lava. Vi plockade med oss lite för att kunna identifiera det senare. Vi kände på mossan hur mjuk den var även om den var lite fuktig.

Efter det gick vi för att fika vår medhavda matsäck - smaskens tyckte skogsknopparna! De var så hungriga att vi glömde matramsan . Krubbe fick besök efter att vi var klara med fikapausen. Idag fick han lite pasta, en pepparkaksbit och en klementin att förvara. Av det vi har lämnat tidigare var det bara kvar plasten och aluminumfolielocket kvar. Det andra har nog ätits upp, det syntes inget spår av det runt omkring.

Sedan var det dags för halloweentemat vilket bestod av en pumpa. Tyvärr blev det något förkortat eftersom tiden inte riktigt stämde för de små knopparna, som fortfarande fungerade på sommartid. Så jag visade bara lite snabbt hur man skulle göra för att skära och gröpa ur pumpan så att det blev en fin lykta av det.

Det blev i alla fall fina pumpalyktor till slut och de kan hålla länge om vädret är bra.

Nästa gång ska vi ha "trädets kläder-tema", hoppas de små knopparna är friska då. Vi ses!

Idag skulle vi ut på snigelsafari, kul! Jag har den senaste tiden sett flera trädgårdssniglar på min koloni så det bådade gott inför dagen. Dessvärre blev övriga skogsknoppar sjuka så jag och dottern fick äventyra själva. Men jag tänkte att om hon hade varit ett av de andra barnen så hade jag ju inte ställt in träffen. Därför värmde jag thévatten och packade ryggsäcken och klädde på dottern varmt. Idag blåste det rätt bra och var väl inte det varmaste av oktoberdagar. Regnet hängde i luften men med rätt kläder klarar man det mesta.

Hade under veckorna sedan förra träffen tänkt om lite när det gällde stoppen och samlingsplats etc. Tänkte att de barn som är med kan gå men inte långa sträckor och att det tar sådan tid och kraft från dem. Därför har jag nu bara tre ställen (fyra om man räknar fikat också): Samlingsstället/fikastället, Krubbe och Lilla Knopp. Det blir inte så mycket att traska runt på och så hinner vi titta på mer naturupplevelser istället för att bara transportera oss mellan allt roligt. Dottern passade på att kontrollera den amerikanska blåbärsbusken på kolonin, men där fanns inga bär att förtära. Vi såg även en stor solros, som fick många besök av några småfåglar hela tiden, på fotot kan man se hur mycket av solrosen de har ätit.

Idag räknade vi inte antal barn, men vi sjöng namnvisan tillsammans och så letade vi efter Lilla Knopp på sitt "vanliga" gömställe. Den här gången förstod dottern att det var något speciellt vi skulle göra på platsen där Lilla Knopp finns och hon utropade ett ljudligt "uuuj" när vi skymtade en liten näsa på Lilla Knopp.

Vi traskade tillbaka till kolonin (alltså samlingsstället/fikastället) och åt våra leverpastejmackor.

Efter pausen gick vi till Krubbe (se bild ovan th.) och såg vad som var kvar av det vi lämnade förra gången (plast, kex och smörgås). Det enda som var kvar var plasten. Undrar hur lång tid det tar för den att brytas ner?

Vi lämnade en prickig korv och ett mjukt metallfolielock idag.

Sedan var det så dags för snigelsafarin. Jodå, vi hittade sniglar och vi fick vänta länge på att de skulle titta ut. Det börjar nog bli dags för dem att gå i ide och sova tre till sex månader beroende på hur lång vintern är. De sniglar som bor på min koloni är trädgårdssniglar. Visste Du att sniglar äter jord? Det är ofta bra med kalk i jorden och därför smaskar snigeln på detta för att stärka sitt hus. Utan huset på ryggen har snigeln inte en chans att överleva. Den typen av småkryp kallas för blötdjur för att de inte har något skelett.

Nöjda med vår dag åkte vi hem. Vi klistrade upp löven som vi hade plockat förra gången på ett vitt ark. Nästa gång är det Skogshalloweentema. Hoppas fler knoppar är friska då.

Spännande! Idag har vi den första skogsknoppsträffen! Antal barn och intresse för skogsknopp har varit varierande. Jag hade fått en fel uppfattning om medlemskap och priser - antar att det gjorde att många föräldrar backade och inte kunde vara med.

Det är alltså bara barnet som behöver vara medlem i friluftsfrämjandet (100kr/medlem i ett år) men givetvis är det tacksamt om hela familjen vill vara medlemmar. För vad är väl en organisation utan medlemmar . Men det är i alla fall vad som gäller. Sedan är det en terminsavgift per barn, som går tillbaka till barnen i form av material, terminsmärken m.m Som medlem har man tex rabatt på Go Nature (Flygaregatan i Halmstad) och rabatter på olika fjällresor etc.

Nu består gruppen av fyra barn och tydligen är det en lagom stor grupp för en "nybörjare", som jag är. Det är min första skogsknoppsgrupp, förhoppningsvis blir det fler . Fast idag är det bara tre barn varav ett barn "bara" är med för att se om det är något för honom. Han är lite äldre än de andra i gruppen.

Eftersom jag hade ändrat samlingsplats träffades vi vid Mickedala Livs och gick sedan till odlingskolonin vid Mickedala (det ligger mellan flygplatsen i Halmstad och ridhuset). Vi hade idag tre "stopp" och vid det första stoppet skulle barnen samlas, räknas och så sjöng vi en namnvisa och välkomnade varje barn. Barnen fick trumma på en kotamburin medan vi sjöng.

Vi gick vidare till nästa stopp där vi skulle leta efter vår maskot - Lilla Knopp.                 Hon låg gömd under höstlöven. Barnen fick hjälp av sina föräldrar att leta. Till slut hittade vi Lilla Knopp och då kunde vi sjunga "Knoppvisan", som är Skogsknopparnas signaturvisa.

Visan; Små grodorna:

"Små knopparna, små knopparna är gulliga att se

Små knopparna, små knopparna är gulliga att se

Båd ryggsäck, båd ryggsäck och stövlar hava de

Båd ryggsäck, båd ryggsäck och stövlar hava de

Å ha ha haa, å ha ha haa å ha ha ha ha haa

Å ha ha haa, å ha ha haa å ha ha ha ha haa"

Efter sången fick barnen leta efter ett stort löv och ett litet löv. Det enda var att jag    glömde säga till föräldrarna att de skulle ta med löven hem, torka dem och sedan klistra upp på ett papper och skriva "stort löv, litet löv". Typiskt, alltid är det något man glömmer . En liten hund kom precis när vi letade löv och barnens intresse riktade sig en stund åt den lilla glada hunden. Den lite äldre killen passade på att hitta ett äpple i en närliggande trädgård . Annars var nog löven kul att både sitta och prasslande gå i verkade barnen tycka.

    Lövletande och sånger gör en mycket hungrig så det var sedan dags för fika på kolonin. Maten stärkte och värmde för att vi sedan skulle kunna gå till "Krubbe". Krubbe är vår lilla trädfigur, där vi kommer att placera några rester från den medhavda matsäcken. Idag blev det en plastpåse, ett halvt mariekex och en smörgåsbit. Detta ska vi göra för att lära oss vad man kan lämna i naturen och vad som inte är så bra för naturen att man lämnar. Vissa saker äts upp av djur och fåglar och andra saker kommer väldigt långsamt att brytas ner och andra saker kommer aldrig att brytas ner och kan kanske vara farliga för djur och fåglar.   

   Tillbaka till kolonin där det vad dags för det sista på programmet för dagen - amfibietemat! För några veckor sedan hade jag sett att mina vänner grodan, paddorna och salamandern var kvar. Idag var bara grodan kvar, de andra har nog flytt scenen när jag klippte ner gräset för kort. Eller så hade paddan gjort sig i ordning inför vintern. Alla tre sover gott under vintern på något varmt ställe. Både grodan och paddan har öron men de syns inte (hm, men i visan så säger man ju att grodan inte har några öron, på sätt och vis är det lika rätt som det är fel alltså). Maskar och insekter lever farligt i närheten av grodan och paddan. Salamandern nöjer sig med insekter tror jag. En liten sömnig Nässelfjäril hittade vi också under en stenplatta. Nässelfjärilen är en av de vanligare dagfjärilarna.

Så vad det dags att sjunga sista visan - "Slut för idag". Vi räknade barnen och gick tillbaka till utgångsstället. Hade läst någonstans att det var viktigt att lära barnen att kunna hitta tillbaka och att man därför stannade till vid varje stopp och repeterade vad man hade gjort just där. Därför gjorde vi detta. Men jag tror jag skippar det nästa gång. Det blir tillfälle att göra det tids nog när de är lite äldre och orkar mer. Det tar ju tid att gå för en liten parvel, det får man ju också tänka på. Det var en trevlig träff och jag ser fram emot nästa träff. Då ska vi gå på snigelsafari!